Idag bar det iväg mot de västliga delarna av Rom för att avlägga visit hos påven, eller kanske inte hos honom personligen, men i Vatikanen. Vi tog oss dit med tunnelbana; tunnelbanan här är väldigt ohandikappanpassad, trappor överallt och inte en hiss syns till. Det var oerhört trångt i tåget och vi stod som packade sillar nästan hela vägen. Under promenaden de fyra kvarteren till Vatikanen fick jag intyga lika många gånger att jag visste vart jag var på väg, detta eftersom jag inte följde skyltningen. Efter att ha sett den många hundra meter långa soldränkta kön och blivit attackerade av väldigt ettriga guidesäljare valde vi att hoppa över vatikanmuseet och Sixtinska kapellet idag. Istället gick vi vidare mot Peterskyrkan. Trots att köfållorna var placerade mitt ute på torget i solen ställde vi oss där och kom sakta framåt medan vi förundrades över en del människors klädval när de skall in i världens mest kända kyrka. Korta, korta shorts eller kjolar, bara axlar och magar fanns lite här och där.

När vi väl kommit igenom säkerhetskontrollen såg vi också några som blev nekade tillträde, lite småelakt att ha den kontrollen efter köandet. Kyrkan är ju ett helt eget kapitel och känns som om den inte riktigt kan jämföras med något annat. Det är monument över påvar, och en och annan profan person – bl a Drottning Kristina, vart man än vänder sig. Det första som syns när man kommer in är Michelangelos pieta och mitt emot ovan nämnda kristinamonument. Det fortsätter sen med olika stensorter, målningar, gravar och monument med Berninis baldakin som nåt slags grädde på moset.

Efter rast och vila på hotellet gick vi ut för att prova maten på ett nytt ställe. Maten var iofs god, men kaoset…

Det verkar som om det var ett familjeföretag, pappa stod utanför och lockade in kunder, dotter och någon annan serverade, farfar plockade disk och mamman höll på med nåt som liknade ett 15-spel med gästerna.