Så var det dags för sista resdagen på den här semesterresan. Vi startade med frukost som faktiskt var vår mest spartanska hittills, endast en encentimetersskiva inplastad ost som pålägg om man inte ville ha någon färgad massa som de påstod vara marmelad. Så lämnade vi hotellet utan mänsklig kontakt.

Sedan började resan, och det började med större vägar och sedan små, och det var så trååååkigt! Ibland fanns kor, ibland hus, och Seine som vi åkte utmed såg vi inget av för det var bara häckar och träd. Husen ser man inte heller för de bygger höga murar för eller har fascinerande täta höga häckar som skulle göra svenska villaägare gröna av avund. Och som innan, majsfält överallt, vi undrar lite vad de gör med all majs…

Lunch trodde jag inte vi skulle få eftersom vi bara åkte genom öde byar och klockan var efter 14 men så dök LeMarc upp, ett av dessa enorma köpcentra som finns vid utkanten av varje mellanstor stad. In och tog varsin panini och så var dagen räddad! Här köpte vi även resans första alkoholhaltiga drycker att ta med hem, varsin flaska champagne (vilket vi då inte gjorde när vi var i Champagne).

Väl framme i Beauvais var det bara att packa ur hela bilen för nu gäller det ju att få ner hela packningen till flyget imorgon. Men först gav vi oss iväg på upptäcksfärd i staden. Vi visste redan innan att de skulle ha en ”nackspärrsriskerande” katedral ( eller något liknande) men det visade sig att de hade två sådana. Båda var stängda men det gjorde inget vi gick runt dem på utsidan. När vi gjorde detta träffade vi även på en ringmur från romartiden, byggnader som tillhört kyrkorna, profant hus från 1300-talet och mycket mer.
På skyltar kunde vi läsa (på engelska!!!) att vissa byggnader återuppbyggdes på 12-1300-talet och även flera på 1500-talet, vilket visar att de minst sagt under lång tid velat behålla de gamla kvarteren och katedralerna.

Helt fascinerande också att vi återigen gick alldeles själva bland kråkor och en och annan A-lagare, de där turistströmmarna de varnat för undrar vi emellanåt var de är.

Efter denna intressanta tur gick vi till den modernare delen av staden för att äta något, och träffade på ett litet lustigt ställe. Värdinnan berättade glatt på franska vad som var kvar på menyn och vi fick beställa lite på måfå utan att riktigt fatta vad det var. Det visade sig vara någon pastej på vitt bröd ( eventuellt gåslever, något som vi annars försökt undvika), någon sorts kalvgryta som var ganska smaklös med ris, samt till efterrätt en jättestor (som alla efterrätter här) citronpaj, som tyvärr även var jättesöt. Medan vi satt där pratade värdinnan med oss på franska och var av någon anledning nöjd över svaren hon fick medan övrig personal sprang runt och tog ner parasoller och plockade in möbler eller sprang runt i allmänhet mitt bland de få som var kvar. så i denna stad som så många andra stängs precis allt efter kl.20 ungefär. För oss passade det dock bra för då kände vi på oss att det var på tiden att åka hem och skriva blogg och att packa tills imorgon.