Efter en god frukost, ett ev de första ställena med riktigt pålägg, var det dags att släpa ner väskorna de två höga våningarna. Utcheckning och iväg mot Oban, det gick väldigt smidigt – kanske mest pga storleken på Mallaig.
Första anhalt var tänkt att vara tågviadukten vid Glenfinnan, men det var fullt kaos. Alla tre parkeringarna var fulla och folk överallt så vi fick klara oss utan att se bron.
Vi for vidare och passerade Fort William men lyckades inte se Ben Nevis, så efter nån dryg mil utan parkeringsfickor på vår sida vägen, åtskilliga på andra sidan men med dubbla heldragna linjer, så hittade jag ett ställe att vända på. En passus om parkeringar, ja det är helt normalt här att korsa mötande fil för att använda parkeringsplatser på andra sidan gatan/vägen.
Tillbaka igenom Fort William och fortsatte en bit upp i bergen på andra sidan till the commando memorial där jag varit tidigare så jag visste att det var bra utsikt mot Ben Nevis som är Storbritanniens högsta berg. Efter att ha beundrat utsikten vände vi åter söderut med ett stopp för att handla sandwich och dricka som vi åt på en rastplats strax innan Oban.
I Oban checkade vi in och gick sedan till destilleriet för en rundtur. Visningen började med en whisky, lite prat, en whisky till, och sen började rundvandringen. De tillverkar all whisky här men numera körs den med tankbilar till ett tappställe där den lagras på fat för att sedan flaskfyllas. Efter att ha sett mältning, jäsning och destillering fick vi sitta ner där de förr fyllde faten för en till whisky och sedan gå till rundtursbaren för en fjärde och sista whisky.
En kort promenad längs stranden till hotellet och en lugn kväll med lite whisky, smörgås och chips.
Jag avslutar med ett litet kollage av de bilder Maria tagit genom vindrutan.
