Idag när jag vaknade i vårt kyliga hotellrum pratades det för fullt. Mina reskamrater hade varit vakna sedan ty 5,30 så jag var en riktig såskopp som sovit drygt en timme längre. Vi hade en enormt effektiv AC och det fanns inga filtar eller täcken så det var riktigt skönt sedan efter frukosten när vi begav oss ut… i fem minuter ungefär.
Vi strök utmed väggarna till busstationen och det var faktiskt ganska kort väg att gå och väl framme fixade Stefan snabbt bussbiljetter ur en automat hur enkelt som helst. Bussen visade sig vara alldeles utmärkt med bagageutrymme, AC, säten som gick att skjuta från varandra mm så den vartill största belåtenhet! Likaså var turen mot Granada som gick genom storslaget landskap.
Man kände igen vyerna från Stefans o min bilsemester för fem år sedan i trakterna.
När vi kom av åt vi lite på en taverna och tog spårvagn mot centrum. Det var lite jobbigt i folkträngseln med sammanlagt fem väskor men det var dock ingenting mot vad det var att ta sig till hotellet! I värsta värmen vid middagstid med solen i zenit släpade vi väskorna i uppförsbacke på knaggliga gator som var i total avsaknad av bänkar och aldrig tycktes vi vara framme!
När vi till sist kom fram var det höga höga trappsteg till hissen på första våningen för att sedan ta denna upp till receptionen. Väl där var det några före oss och receptionisten pratade och pratade och pratade med dem så vi var nära att ge upp och vända. Till sist kom vi dock upp till rummet tack och lov och kunde vila lite. Hotellet var fint med fin utsikt så då blev vi nöjda igen och kunde slappa och vila lite.
Sedan efter en stund var det nya tag – ut igen och upptäcka staden! Vi gick och gick, det var trappsteg och kullersten, det var stängda katedraler och inte skymten av någon hop-on-hop-off-buss, det var turistigt och bara elände. Modern gick och sjöngI love Malagaoch brodern letade förgäves efter bussen, de härliga ställena vi minns från vår förra Granadavistelse eller någonting överhuvudtaget att se eller göra och jag var nog inte heller på mitt bästa humör. Vi vände lite frustrerade till torget där vi bodde istället och beställde lite att äta…..
….och sedan såg vi ljusare på livet i allmänhet igen!
Nu ska vi sova och hoppas på att vi får bättre intryck av staden imorgon.
