Efter en ganska spartansk frukost gav vi oss iväg från Oban, en stad som vi tyckte var fin även om regnet igårkväll gjorde att den inte utforskades så grundligt. Vi åkte inte så länge innan det var dags för första sevärdheten, ett järnbruk från 1700-talet, Bonawe Iron Furnace. Skyltningen dit trodde vi knappast på, den gick först genom ett villaområde och sedan på en smal liten grusväg rakt in i skogen.

Till sist kom vi fram till en liten parkeringsplats som nästan var helt vattendränkt. På vägen dit såg vi att det var inträde på6£ per person men vi bestämde oss för att det kunde vara värt det. Där satt det en liten herre och tog emot våra pengar, och under tiden Stefan var på toaletten fick jag lov att konversera med honom på min bästa engelska (som inte är jättebra, ärligt talat). Han hade fått för sig att Sverige var platt så jag försökte förklara att det bara var i södra Sverige och en del i Mälardalen och att vårt högst berg var 3400m, men där ljög jag visst för efter kontroll visade det sig att det bara var ca 2094m ö h, vilket ju dock är betydligt högre än Skottlands högsta berg, som vi för övrigt såg igår.
I vilket fall, vi gick runt där i området och inspekterade byggnaderna, och hade fått berättat för oss att de gjorde råjärn av malm som forslats dit på grund av den omgivande skogen som de kunde göra träkol av som användes vid upphettningen. När sedan stenkol blev mer ekonomiskt framåt 1800-talet lade de ner järntillverkningen.

Under dess storhetstid jobbade runt 600 personer där. Vackra ruiner och vackra omgivningar var det så vi gick runt där ett tag och hittade både smultron, björnbärsbuskar och kvittenträd, förutom alla duvor som huserade i byggnaderna. Gäss flög förbi också så det var en riktig naturupplevelse vi fick!

Vi hann bara sätta oss i bilen så övergick duggregnet till ösregn i ca tio minuter. Sedan är det som det varit senaste dagarna, det växlar sådär var tionde minut mellan uppehåll, duggregn och ösregn så man måste alltid ha regnjacka på sig eller med sig – paraply fungerar nästan aldrig eftersom det är ganska stark blåst också. Vi fortsatte vår färd genom det vackra landskapet och eftersom vi var lite sena idag från hotellet var det snart dags för lunch. Vi lyckades hitta en supertrevlig pubrestaurang i Inverary där vi åt en underbar steak pie med stabbigt potatismos och en riktigt stark dubbel espresso på maten. Personalen var super effektiva och trevliga och det var folk där bokstavligen i alla åldrar, från nyfödda till rejält gamla och allt däremellan.

Nöjda och mätta fortsatte vi och det visade sig att vi snart var vid vårt hotell och då var kl bara vid 14,30-tiden. Vi ville inte checka in så tidigt så vi åkte på en extrarunda nästan lika lång som hela resvägen idag – det var det värt, så vackert!

Ja, jag tog alldeles för många kort under bilfärden igen men det blir så när man vill dokumentera! Lite har jag faktiskt rensat i efterhand. Vi kom sedan till hotellet som ligger precis vid stranden till Loch Fyne och rummet hade kunglig stil, än mer än igår!

Vi installerade oss och på kvällen var vi nere i puben/ restaurangen och åt och tyvärr bröts vår trend att hitta bra mat, det var en tämligen seg och smaklös hamburgare med mosiga pommes och till det öl som smakade citron – bättre matlycka imorgon hoppas vi!