Till frukost tog jag den lilla frukost en som bland annat bestod av två pocherade ägg och oliver på en stor smörgås medan Stefan inmundigade Egg Benedict och sedan checkade vi ut och åkte bara någon kilometer innan det var dags för första stoppet. Där hälsade vi först på Skottlands mest kända keldjur, the highlands cows (även om den allra mest kända inte finns längre), och sedan äntrade vi Trossards Wollen Mill, ett ställe som är känt för att sälja yllehalsdukar och kläder. Det mesta visade sig dock vara turistkrimskramssaker och nylonkläder så vi var ganska besvikna, Stefan berättade att det var riktigt fint där förr.

Vi fortsatte alltså snabbt vidare, nu mot the Highlands! Ganska snart minskade äntligen trafiken så det blev inte lika nervöst och snart kom vi närmare de höga bergen som bredde ut sig mot horisonten. Vi stannade och tog kort men tyvärr är bilderna lite rutiga för det var staket just där, men en kamera kunde vi sticka igenom rutnätet. Vackert var det!

Vi fortsatte vår färd genom små byar och däremellan bedårande landskap…

innan vi kom till the Glenturret destillery och gick runt där lite. Det såg jättefint ut och jag imponerades av den vackra uppställningen på utbudet, de vackra omgivningarna och de fina byggnaderna. Imponerande var även att de även kattstatyn på deras katt Towser som fångat exakt 28899 möss under sitt 24-åriga liv.

Därefter fortsatte vi färden många miles till. Stefan har lärt mig att en mile är 1,6 kilometer, eller om det var att en mile/h var 1,6km/h… det är mycket att hålla reda på förutom vänstertrafiken….
I alla fall kände vi att det var dags för mat efter ett bra tag så vi svängde ner till ett ställe där det var skyltat, och det var imponerande att först är man i princip ensam på vägen på parkeringen var det fullt av bilar och massor med människor som man inte fattar var de kommer ifrån! Och vilket ställe, stort med en affär med lokala livsmedelsprodukter, stor handelsträdgård och café och restaurang med lättare utbud. Gloagburn hette det.

Nöjda och mätte tog vi riktningen mot Scone, ett slott som fortfarande är bebott av earlar och viscounter och annat fint folk, släktingar i rakt nedåtstigande led av gamla ännu tjusigare viscounter och earlar. Det hände slättavlor och ordnar och foton på folk i tjusiga kläder och ordnar och tiaror överallt så det kändes som man skulle gå runt där och bara vörda detta vackra och betydelsefulla folk – mycket märklig känsla.
Vi fick inte ta bilder inomhus så ni får några vyer utifrån istället.

Sedan var det dags för bilfärd igen, Dunkeld Cathedral var målet. Denna katedral var väl gömd, vi åkte runt i Dunkeld och såg andra vilsna biförarare göra detsamma, till sist insåg vi att man skulle parkera i utkanten av stan och sedan promenera på en skogsväg innan kom fram till denna katedral som används bokstavligen till hälften – ena halvan är ruin och andra halvan är en fungerande kyrka.

Den var verkligen medeltida, byggd i början av 1300-talet. Tyvärr kom man inte i närheten av ruinhalvan eftersom den höll på att kontrolleras så att den höll men i kyrksalen kom vi in. Katedralen delades av redan vid reformationen på 1500-talet.

Sedan åkte vi igen, nu med syfte att hitta någonstans att bo eftersom vi inte bokat något för natten. På vägen träffade vi på en borg, eller ett militärtillhåll på 1700-talet, Ruthven barrachs. Det var på ett högt berg förstås men jag kände mig kavat och klättrade upp. Det var som en liten borg o jag tyckte det liknade Visingsborg i miniformat. Det hade varit ett ställe där militärer och hästar bodde och där hade de några fångar också. 

Fint, men sedan skulle man ju nerför berget och det var lite väl spännande, men på något sätt klarade jag mig helskinnad! 

Till sist närmade vi oss Aviemore och vid infarten till staden låg två Bed&Breakfast som skyltade med lediga rum. Det visade sig vara rent ljug så Stefan fick sätta sig och boka ett hotellrum. När vi åkte vidare visade sig staden vara ett veritabelt turisttillhåll och hotellet såg fasansfullt nedgånget ut. När vi skulle checka in sa de att de hade placerat oss på ett annat hotell som visade sig vara i lite lite bättre kondition men ganska fruktansvärt ändå. Rummet var dock ganska ok.