Efter vår frukost checkade vi ut från vårt hotell i Granada och drog våra väskor över torget och ut till busshållplatsen. Nästan genast kom en stadsbuss som tog oss till busstationen. Här var det ca 34 grader så det var skönt att stiga på den fina bussen med fläkt och med monitor på ryggen framför varje säte där man kunde se filmer mm. Utan öronsnäckor var det dock inte så mycket mening med det utan man fick titta på det förbiilande landskapet istället. 

Det är faktiskt skönt att man beställer biljett i förväg och får en sittplats, så man vet var man ska sitta. Vi trodde resan skulle ta tre timmar, men bussen var framme trekvart tidigare och när Stefan nu äntligen funnit lakrits att köpa var bussresan riktigt behaglig.

Väl framme i Cordoba möttes vi av en vägg av värme. Vi släpade med alla väskorna till närmsta bänk så fick Stefan leta efter bussen till centrum medan mamma och jag väntade, vilket tack och lov gick ganska snabbt, dessutom hann vi med bussen som gick direkt så det var bara att kliva på. Ganska snart såg vi genom bussfönstret att det var 42 grader ute – senare på dagen skulle vi uppleva att det var 44 grader så det var lite väl mycket tyckte vi!

Efter några hundra meters promenad var vi äntligen framme! Hotellet Posada de Vallina ligger precis bredvid Mezquitan så bättre läge kunde vi inte få, och även hotellrummet var riktigt bra! Efter en m y c k e t välbehövlig dusch o lite vila vågade vi oss ut i värmen och gick genom apelsinträdgården i Mezquitan till en hop-on-off-buss och satte oss på den, genomsvettiga. Den tog oss runt på de smala gatorna i de äldre kvarteren och även i lite nyare kvarter.

Det var då vi såg att temperaturen var 44 grader. Efter denna tur var det ju bara att vända hem till hotellet och svalka av sig med vätska och sömn igen.

Några timmar senare var det dags för nytt försök att ta sig ut, då var klockan ca 19,30 och vi behövde något att äta. Efterlåten diskussion om vart vi skulle gå valde vi ett ställe i närheten av hotellet, där Stefan o mamma först tog gazpacho och jag friterad aubergine. Därefter tog vi tapas av olika slag, tyvärr var det mesta indränkt i olivolja men det var annars gott. Mot slutet började några spela gitarr o sjunga smäktande så då var det dags att ta oss hemåt, tyckte vi.

Vi gick förbi en varuautomat så vi kunde köpa tillräckligt med vatten och dricka till morgondagens strapatser och sedan gick vi upp till vårt svala hotellrum för en god natts sömn.