Idag vaknade vi, och tog det lite lugnt, bäddade ihop bäddsoffan (som det faktiskt gått ganska bra att sova i) och drog fram frukostbordet – vilket bestod av resterna från vår kvällsmat igår. När vi ätit mättande frukost på bröd med varm ost och varm juice gick vi ned från vårt vindsutrymme, eller jag stapplade- mitt stackars högerknä är överansträngt av alla Tysklands trappor så det är dubbelsteg nerför för hela slanten, så det tog tid. Efter betalning iväg från den idylliska byn med korsvirkeshus, blommor som var äkta och blommor i plast, hönsgård, tuppar, hundar och hästar och jag vet inte vad, utan någon större saknad – nu ville vi sova i en stad resten av tiden! Detta till den grad att vi bokat om två hotell, så vi inte är fast i små byar resten av tiden, så inatt blir det Erfurt istället för Waltfrieden mitt ute i skogen.

Men först skulle ju dit, och vi hade ett delmål på vägen, en borg – Wartburg! Vi är ju vana borgbesökare nu så vi parkerade bilen vid foten av berget, väntade på en shuttle-bus som snart kom… men denna gång körde han bara halvvägs upp på berget! Det var bara att traska uppför berget i 2km, men tack och lov var det en riktig väg denna gång, fast konditionskrävande var det.

 

Väl framme såg borgen riktigt fin och gedigen ut så idag bestämde vi oss för gå guidad tur. Om man ville ta kort fick man betala extra så Stefan fick det hedervärda uppdraget och skötte det med den äran:

 

Det var en riktigt bra guide och var riktigt intressant, borgen började byggas 1067 som en försvarsanläggning men eftersom Wartburg låg mitt i det stora hertigdömet var det aldrig hotat. Istället utvecklades det till ett kulturellt centrum och en högborg för poesi och musik under medeltiden. Längre fram i tiden gömde sig Martin Luther där 1521 när han utmanat katolicismen och han levde i Wartburg under tio år förklädd till Junker Jörg – det var här han översatte den latinska bibeln till tyska. Förutom detta berättades det mycket om en god grevinna, Elisabeth, som blev helgonförklarad några månader efter hon dött på 1200-talet (oklart varför, men hon blev borttrolovad som 4-åring och gift som 14-åring och dog vid 24 och var så folklig så hon till och med handarbetade, som vilken kvinna som helst) .  En stor behållning var även arkitekturen, en hel del fanns kvar av den ursprungliga borgen, men mycket var restaurerat i slutet av 1800-talet, eller färdigställt, och kvaliteten på det som gjorts var, tyckte vi, imponerande. Ibland lite väl nationalromantiskt, men fint var det!

 

Efter denna inspirerande tur var det bara att ge sig nerför berget igen, i duggregn och balanserandes på våta gatstenar, till bussen som tog oss ned till parkeringsplatsen. Resten av resan gick ganska fort så snart var vi i Erfurt, och letade oss fram till hotellet vid järnvägsstationen. Till vår stora besvikelse hade inte rummet AC (men faktiskt wi-fi som fungerade). Vi gav oss genast ut på stan och letade efter något att äta och träffade faktiskt på ett italienskt ställe där vi fick en pastarätt som var betydligt godare än den såg ut:

 

Sedan gav vi oss ut på upptäcksfärd, och insåg att Erfurt, som vi först kategoriserat som en trist fd öststatsstad faktiskt var riktigt levande och trevlig. Det var lite olika stilar på folk, det fannsfina byggnader och fula, det fanns rena fina gator och gator där väggarna var fulla med graffiti, och inte minst, ett riktigt bra köpcentrum med blandade butiker mitt i stan. Som varje år inser vi att vi kommer behöva en väska till på hemvägen, så Stefan passade på att köpa en stor fin bag. Därefter drog vi oss hem till hotellet där Stefan packade om lite medan jag skrev om dagens händelser.