Vi lämnade Köln utan någon större saknad och sade hejdå till den trevlige portiern, och så tog vi sikte vår väg söderut. Vi åkte lite fel i början men till sist hittade vi ut från stan och åkte först en mindre väg men sedan blev det motorväg ett tag. Helt plötsligt stannade Stefan till – i ivern över att komma bort från Köln hade han hållit på att glömma dagens stora sevärdhet – Maria Lachklostret! När detta var inlagt i vår eminenta digitala resplan fortsatte vi vår resa, med bara ett kaffestopp innan vi var framme. In på parkeringen med det modesta priset 2 euro och sedan en kort promenad upp till klostret.

Det var riktigt fint, byggt i lavastensblock på 1100-talet. Kyrkan fick vi gå in i (den på bilderna ovan), den var färdig i början på 1200-talet. Man fick inte ta bilder inne i kyrkan, vilket på ett sätt var bra för man fick en särskild rofylld känsla… men lite synd att man inte fick ta bilder på de vackra mosaikerna, där faktiskt var förhållandevis nygjorda (fram till 1950-tal) och statyerna mm – det visade sig att munkarna arbetade med detta på klostret där. Nu verkar de hålla på med glas och keramik om jag förstod det hela rätt. Stor del av området var stängt för allmänheten för där lever och verkar munkarna. Vi var inne i bokhandeln där också som var så luftigt och fint byggt, men det mest minnesvärda var deras enorma väggkalenderutbud! Kalendrarna var jättestora och där fanns teman som korgångar (förstås), sjöar, konstnärer, kryddor, läsande kvinnor och mycket, mycket mer. Hade jag inte köpt en i Malaga hade jag nog köpt en men då hade jag fått flytta om i köket för att få plats med kalendern. Istället gick vi in i en liten mathandel och köpte lokala produkter.

Vi valde att inte åka motorväg vilket resulterade i en smal slingrande väg backe upp och backe ner i förhållandevis tät skog, men där landskapet sprack upp ibland över böljande landskap. Vackert, men efter ett tag tidskrävande och inte minst lite gastkramande i de tvära backarna. Efter en kort överläggning kom vi fram till att hoppa över staden Trier som vi annars planerat besöka, och satsa direkt på Trittenheim. Sagt och gjort, vi trotsade den pratande tanten som ville ha upp oss på motorvägen och åkte utmed Mosel. Det var riktigt riktigt vackert med de höga bergen med vinrankor utmed de branta sluttningarna och byarna som vi åkte igenom. Jag försökte ta några bilder genom bilfönstret:

Väl framme i Trittenheim lyckades vi hitta till vårt hotell som låg utmed Mosel. Vårt rum låg på 2:a våningen utan hiss, så jag var glad för mitt resesällskap på denna resa:

Rummet var som en 2:a med balkong med utsikt över vinstocksklädda berg så vi hade inget att klaga på denna dag! 

Efter att ha installerat oss tog vi oss en promenad genom byn:

… där varje hus verkade ha egen vintillverkning, och där det stod att det bara var att komma in och köpa flaskor med vin. Det visade sig inte riktigt vara så för det var tämligen folktomt, men till sist hittade vi ett ställe som var öppet där vi köpte en flaska Trittenheim Apotheke Hochgewächst (vitt vin) till kvällen. Efter att ha kompletterat i byns mataffär intog vi en middag/kvällsmat på balkongen, bestående av tyskt surdegsbröd, äpplen, ost och korv från Maria Laach, philadelphiaost och chips samt vin från Trittenheim

…. inte så dåligt, eller hur?