Igår åkte vi vidare nedströms intill Mosel. Det är en väldigt fascinerande natur med branta bergssidor täckta med vinodlingar och vägen som följer stranden hela sträckan längs floden.

Vi stannade vid en liten vintillverkare i Zell och köpte vin på väg till ett av dagens huvudmål. När man lämnar floden bär det av brant uppför på serpentinvägar, mitt sällskap tillbringade en del av dagen med att försäkra sig om att dörren satt fast i bilen och att bilen höll sig på vägen. När vi klättrat hela vägen upp och kört i en krok för att komma bakvägen mot Burg Eltz fick vi parkera och börja gå på en stig där de sa att det skulle ta 15 minuter att komma fram. Det var en slingrande stig utmed sluttningen med en brant på ena sidan så mitt sällskap var inte heller här fullständigt till freds med terrängen. Stigen sluttade neråt hela vägen mot borgen som var helt utom synhåll tills man rundade den sista utlöparen.

Väl inne satte vi oss och åt en currywurst innan vi tittade på själva slottet, det har bott samma familj där i 33 generationer så det har byggts lite i omgångar. Vi valde bort skattkammaren och den guidade turen och ägnade oss bara åt utsidan den här gången.

Det känns lite som någons sagofantasier har knåpat ihop slottet, men det är väl för att man sett liknande i sagor både i böcker och på film under uppväxten. För att komma upp till bilen igen valde vi att åka med skyttelbussen som körde non-stop fram och tillbaka, jag gissar att de tar in en del pengar på alla de som inte vill gå tillbaka uppför stigen.

Resten av dagsresan körde vi lite större vägar med undantag av första delen som korsade Moseldalen en gång till med branta serpentinvägar och hårnålskurvor. Dagens andra planerade stopp var klostret i Lorsch, ett tusenårigt kloster som visade sig knappt finnas kvar längre. Ännu en gång kändes det som om turistguiderna har lite svårt att balansera olika sevärdheter mot varandra. Vi snurrade runt ett tag i Lorsch innan vi kollade upp mer ingående och insåg att det bara fanns en portbyggnad kvar vilken vi valde bort och fortsatte till Heidelberg.

Vi tog en kort promenad och köpte lite ost och skinka som vi använde för att avsluta vårt bröd från Maria Laach. Utsidan på hotellet är som taget ur nån gammal film noir men väldigt fräscht och nyrenoverat rum.