Med siktet inställt på de kapitolinska museerna kom vi iväg från hotellet strax innan tio och det hade börjat bli varmt redan då. Tanken var att vi skulle ta en buss ner men med tanke på hur temperaturen var utanför och hur persontätheten var inuti valde vi att gå. På vägen stötte vi på ett museum jag inte träffat på under planeringen. Det var inhyst i och handlade om Trajanus marknader vilket i stort sett var som en modern shoppinggalleria. Ett ganska stort komplex med 150 kontor på översta våningen och butiker av alla slag på de undre våningarna. Mamma tycker att vi har stått ganska stilla i utvecklingen och inte kommit på så mycket nytt under de här tvåtusen åren,jag är nog till viss del benägen att hålla med. Det fanns mycket intressant där inne, amforor, statyer, såskastruller och mycket annat.

Efter museet fortsatte vi mot Capitolium och museerna där. På vägen stannade vi några gånger för vattenpauser, en av dessa satte vi oss och begrundade det absurt stora ”fäderneslandets altare” som byggdes för att hylla Viktor Emanuel och hans enande av Italien.

Det är fruktansvärt pompöst och ser väldigt malplacerat ut intill forum romanum. Vidare uppåt i hettan och äntligen nådde vi vårt mål och kunde njuta av kejsare både till häst och i kolossalformat likväl som andra kända skulpturer.

Vi var tämligen kaffetörstiga men fick tåla oss eftersom de höll på att bygga om kafeterian. Efter halvannan timme eller något i den vägen började vi vår jakt och hamnade till slut på ett litet pizzahak vid Marcellusteatern. Gott men mest livsnödvändigt innan vi började ta oss hemåt.

Med både värme och täthet högre än under morgonen blev hemfärden också till fots. Det kändes inte fantastiskt att den blev via Roms högsta kulle i den här hettan, men med många etapper och vattenpauser tog vi oss till sist hem och tillbringade resten av kvällen på hotellrummet med några ostar, kex och skinka. Dagen har varit på gränsen av vad vi kan klara av så nu ska vi försöka vila fötterna litegrann de kommande dagarna.