Idag startade vi vår färd och efter att ha åkt kors och tvärs genom stan för att komma ut ur denna tog vi sikte mot havet! Vi lade oss verkligen vinn om att åka så nära kusten som det bara gick men inte hjälpte det! Vi såg inte ett smack av något hav! De ställen där det händelsevis skulle synas var det barriärer eller cementmurar. På ett ställe gick vi av för att få en blick av havet men där var bara träsk.
Jag kan väl avslöja att det inte var några ljuva toner som uttalades av min väna broder medan vi åkte genom turistbyarna som uppenbarligen för det mesta var placerade i träsklandskap.
Efter ett tag gav vi upp och tog sikte mot det som enligt kvarter och guider skulle vara träsklandskap inåt land istället, då visste vi åtminstone vad vi skulle få se. Men det var inga riktiga träsklandskap visade det sig utan noga utdikade åkermarker och ängar med små bäckar emellan. På ängarna betade kor och hästar och en och annan åsna och på åkrarna var det hundratals rullar med skördat hö. Ibland bröts det av med ett solrosfält:

Det som förvånat Stefan genom hela resan är alla rovfåglar vi sett under vår resa, det har varit falkar, vråkar och hökar samt även förmodligen örnar. Till listan kan kan även nu ägretthägrar läggas till.

Tyvärr har mitt resesällskap en ganska förkyld medresenär, jag hostar och snörvlar och har mig mellan mina allergianfall. Igår besökte vi ett apotek så nu har jag mediciner och näsdroppar och ögondroppar och jag vet inte vad, det räcker till ett helt kompani! Få se om det hjälper – i alla fall ser jag till att få sitta utomhus på restauranger och så för jag är inte så diskret tyvärr i mina hostanfall. Dessutom påstår Stefan att jag är mycket högljudd även på nätterna men det kan jag väl aldrig tro…

Väl framme på Pointe St Gildas utanför Prefailles fick vi äntligen se havet, här hade vi bokat på ett hotell långt ute på en udde så det skulle väl vara konstigt annars. Vi (eller Stefan) släpade resväskorna två trappor upp, för här fanns ingen hiss och inte heller AC visade det sig, men vad gör det när vi bodde så nära stranden!
Vi kastade in väskorna och klädde om till badkläder och gick till stranden och ….ja inte precis kastade oss i havet för det var ganska stenigt och strandbrynet var fyllt av snäckskal och tång, men vi badade i alla fall. Härligt!

Framemot kvällen åt vi middag (fisk förstås) och valde cider till dryck – den fick vi dricka ur något som såg ut som tekoppar.

Därefter gav vi oss ut på strandpromenad i solnedgången. Dels var det intressant med stenformationerna som verkar ha bildats av snäckor och tång genom årens lopp, och dels bunkrarna från andra världskriget vid strandkanten som användes för kanoner som skulle skjuta kulor mot inkräktare.

Därefter gick vi och satte oss på balkongen till vårt hotellrum där jag författade denna text, så efter en frustrerande början dagsresa så slutade det ju ganska bra.