Efter frukost tog vi sats innan vi vågade oss ut i värmen efter att bara ha haft 26 grader i rummet under natten. Vi tog sikte mot Sarlat centrum eftersom det var marknadsdag idag enligt vår guidebok. Tyvärr hade alla andra turister i staden också läst sina guideböcker så det var ganska trångt på gatorna. Men inte oss emot, långa sträckor där det varnas för horder av turister har vi i stort sett varit ensamma. Här såldes allt! Det var var hattar, keramik, nötter, nougat, oliver, korvar och anka. Det sistnämnda finns i alla möjliga varianter, som anklever, ankbröst, ankconfit (fråga Stefan vad det är), och ankägg mm.

Det som var lite anmärkningsvärt var att all mat låg i vanliga marknadsstånd utan någon som helst kylning fastän temperaturen ute började arbeta sig upp över 35 grader. Så det blev inga korvar eller ankconfit, däremot lite nougat.

Efter detta längtade vi efter att åka bil som har AC-kylning och vad kan vara bättre en dag som denna än att besöka grottor? Sagt och gjort, först tog vi en vild chansning och satsade på Eyzies fastän vi har läst att man måste boka visning minst två veckor innan för att få en biljett dit. Det gick inte heller, de bokningsbara biljetterna var slutsålda till oktober i år, och för att få de eftertraktade lösbiljetterna rådde han oss att åka dit före kl.8 för att ha chans att komma in när visningarna börjar kl.10. Det kändes som vi ville boka till en rockkonsert med någon världskändis.
Vi blev istället rekommenderade ett annat ställe, Abri de Cap Blanc, några km bort. Vi kom dit 2 min innan visningen började, så det var lite stressigt att komma i tid, och vi blev visade till en helt vanlig innerdörr. När dörren öppnades stod vi öga mot öga mot klippmålningar som var gjorda 16-10 000 år f.Kr! Det var hästar, renar, och bison, enligt guiden. Stefan och jag tyckte väl ibland att det såg ut som andra djur, men det gjorde inget för det var helt fantastiskt! Djuren som ristats in i berggrunden var uppåt 2 meter långa och var i vissa fall väldigt känsligt gjorda. Tyvärr fick man inte ta bilder så vi har inget att visa härifrån.

Sedan vidare till nästa ställe som vi läst om i hotellets broschyrer, grottan i Rouffignac. Det visade sig vara vansinnigt svårt att hitta och vår pratande tant i bilen hade uppenbarligen aldrig hört talats om denna sevärdhet. När vi äntligen kom fram hade vi turen att hinna med en guidning som precis skulle börja. Vi blev visade till ett minitåg och sedan började färden neråt underjorden. Det var en grotta som bildades för 60 miljoner år sedan av isvatten från inlandsisen och för 2 miljoner år sedan försvann vattnet. Då dröjde det drygt en miljon år innan grottbjörnar intog grottorna för att ha någonstans att sova ide, vilket de faktiskt gjorde flera kilometer ner i gångarna, Därefter kom människorna dit, för ca 13 000 år sedan. De blev uppenbarligen inspirerade av det ristade mönstret av när björnarna filade sina klor mot väggarna (här protesterar Stefan och säger att grottbjörnar inte ägnade sig åt manikyr – de grävde)!och började rista djur med dessa märken som utgångspunkt. Det var bisonoxar, mammutar, getter trodde jag men det var visst ibex, hästar mm, en del väldigt levandegjorda eftersom stenformen hjälper till. Av dessa var 157 mammutar av totalt 254 bilder.
Guiden talade enbart franska men hade så mjuk och fin röst så vi bara satt och njöt. Dessutom hade vi hyrt en mobil med engelsk text. Förutom detta var själva grottan fantastisk att se med de lager av stenformationer som bildats genom årmiljoners lopp. Det hjälpte ju även till att det till och med var lite kyligt där. Här kan ni läsa och se bilder från Raffignac-grottan: https://www.google.se/#q=rouffignac+cave+paintings
Lite extra krydda i tillvaron gav själva tågfärden, ibland var det alldeles kolsvart omkring oss, ibland hoppade guiden av för att växla spår, fixa något med hjulen eller annat alltmedan tåget rörde sig. Jag såg i andanom att han skulle vricka foten och vi satt i ett förarlöst tåg på väg mot underjorden eller mot ett annat tåg i beckmörkret. Men vi kom helskinnade tillbaka och Stefan köpte en bok från detta ställe.
Därefter åkte vi och handlade vatten (för det går det minsann åt) och lite annat innan vi tog en lugn kväll på vårt hotellrum.