Idag startade vi med en halsbrytande utfärd från Lyon bland backande lastbilar, mötande trafik och röda stoppljus vilket tog lite på nerverna… men det var en västanfläkt mot vad som väntade…

Vi fortsatte i alla fall lite så där sydvästerut mot Hauterives där vi hade en sevärdhet på programmet, nämligen ett palats som byggdes av en postmästare som på 1870-talet snubblade på en sten när han gick sin vanliga postrunda och då drabbades av en vision att han skulle bygga ett eget palats, frustrerad som han var över alla platser han aldrig kom till och som han sett på vykorten han delade ut. Sagt och gjort, han började bygga och höll på i 33 år och byggde och byggde och här ser ni slutresultatet:

Här stannade vi och åt lunch också och jag vet att det blir mycket matprat, men om Stefan beställer pizza med kött och får in en pizza med bitar av paté på en bädd av grädde som toppas av rejält med smält ost så måste man väl dela med sig av denna upplevelse, eller hur? Jag kan väl säga att jag var oerhört nöjd med min helt vanliga skinksallad, i alla fall.

Efter detta stopp fortsatte vi vår färd och nu var det uppåt minst sagt, på serpentinvägar. Det var väl inte lika halsbrytande som på vår Andalusiaresa för två-tre år sedan, men det räckte! På min sida var det alltsomoftast som en djup ravin rakt ner och jag höll mig hårt fast i handtaget i bildörren mest hela tiden med hjärtat i halsgropen.Det hjälpte inte att Stefan påstod att han körde lugnt, att det var en stenmur emellan och att det alltsomoftast var skog som växte runt vägen. Jag hann i alla fall uppfatta att det var väldigt vacker utsikt! Det var varierande landskap, ömsom öppna fält där det var majs- eller äppelodlingar, och ömsom blandskog (dvs lövträd och gran), någon by här och där, samt här och var ett högt berg i horisonten kröntes av en borg, en kyrka eller ett kors eller en madonnastaty. Som mest var vi uppe på 1100m ö h.

I Taine dök det plötsligt upp en chokladfabrik, och Stefan berättade hur fin choklad det var, det är den finaste choklad man kan köpa för pengar, fick jag veta – Valrhona är namnet på denna choklad. Återigen kunde vi konstatera att vår guidebok inte höll måttet för härom stod intet – vi har redan innan konstaterat att vi åker förbi slott, fina byggnader, statyer, borgar och en massa intressant och det enda som det berättas om är gotiska kyrkor – och detta är ju mitt stora intresse men här blir det för mycket av denna vara! Vi gick in i deras butik och både provsmakade och köpte fin choklad med varierande kakaohalter.

Hur chokladen ska klara sig i en kolsvart bil som åker runt i 30-35-gradig värme är en annan femma, men problem är ju till för att lösas, sägs det.

Sen gick det bara utför, både bokstavligen och i landskapsupplevelser för sedan när vi kom ner från bergen i Ardecheområdet var det vanligt platt landskap. Orken gick det också utför med, vi tog snabbt in på hotell för att bara ta det lugnt i vårt hotellrum.