Idag kom vi upp lite tidigare och lämnade, eller snarare försökte, lämna Chalons. Det är nästan hopplöst att hitta inne i städerna, om det händelsevis är skyltat åt något håll så hoppar de över tre-fyra korsningar innan nästa skylt till det stället dyker upp. Det är tur att vi har en liten automatisk tant under instrumentbrädan som får guida oss åtminstone in och ut ur städerna, det är svårt även med hennes hjälp.

Väl ute ur Chalons for vi åt sydost och en sjö som skulle vara vacker och med speciella korsvirkeskyrkor runt. Sjön var iofs fin men vägengick ungefär fyra meter under vattennivån med en tydligt konstgjord vall upp mot sjön. Byarna låg tätt; vi såg ingen av kyrkorna, men väl massor av korsvirkeshus och lador i olika stadier av förfall. Efter att ha tillbringat förmiddagen på de slingrande smala vägarna tog vi ut kursen mot motorvägen, på väg dit hittade vi en restaurang vid vägkanten.

Det var ett bra ställe med god och mycket mat, samt en liten tjock terrier som gick runt bland borden och tiggde. Den gick en sväng runt uteserveringen då och då innan den satte sig vid ett bord igen.

Ut på motorvägen, det var tullstationer vid påfarten och avfarten. Ganska dyrt tycker jag, 6,50€ för ungefär tolv mil. Hotellet här i Dijon är ett trevligt litet hotell och vi fick ett fyrapersonersrum för portiern trodde att duschen i rummet vi bokat skulle vara för liten för mig. Så här ligger vi nu i varsin dubbelsäng, det slog mig precis att det är lite underligt med två dubbelsängar för fyra personer i samma rum.

Vi tog en sväng på stan och tittade på, kan ni gissa, en kyrka. Den här hade ena gaveln fylld med ett femtiotal gargoyler och en uggla på ena väggen. Man ska ta på ugglan med vänsterhanden samtidigt som man önskar något så faller det in. Innan återgång till hotellet satte vi oss och drack lite vit bourgogne och tittade på folk.