Dagen började i stilla mak, vi packade, åt frukost och gav av oss av vid 10-tiden. Men först tog vi kort genom vårt hotellfönster (det kommer bli vår tradition på den här resan):

Därefter tog vi sikte på Cadiz, för att titta i katedralen var det meningen, men det såg ut att ”bara” vara en stor vit barockkyrka som tog 5euro i inträde så vi vände och tog en glass och gick till bilen och åkte vidare… men en bild genom bilfönstret på katedralen blev det.

Det var i alla fall intressant att åka igenom Cadiz, det var mil efter mil (eller åtminstone kilometer efter kilometer) med rak väg kantad med höghus och palmer och familjer som bar på solstolar, parasoller, snowboards(!?!) och picnickorgar på väg ner till stranden.

Sedan tog vi sikte på Sevilla, och vi var mycket glada över vår AC i bilen, utetemparaturen var på drygt 30grader! Men nu föll det sig liksom så att vi åkte lite på avvägar när vi åkte in till hotellet och ramlade på det som vi antog vara ett av våra utflyktsmål, nämligen Italica, lämningar efter en stad på 10 000invånare från romartiden. Vi såg genom gallret ett atrium, och massor av moderna inslag såsom plaströr och annat – det var stängt och vår uppbragdhet var icke ringa, så att säga. Stefan gick lite småsvärande och tog bilder på eländet och den lilla platsen som faktiskt lät riktigt sevärd i guideböckerna. Här ser ni hur det såg ut:

Efter lite närmare kontroll visade det sig att detta låg i utkanten och vi letade oss fram till ”riktiga” Italica. Vi och ett par tyskar var där, annars var det tomt – det kan ju bero på att det bara är nordbor som är dumma nog och välja gå i stekande sol med 38(!!!) graders värme utan chans till skugga på en kulle  för att titta på stenar. Men vad intressant det var! Det var enormt mycket vackra mosaikgolv med fantastiska fågelmotiv och djurmotiv, man kunde se hur husen var planerade. Hundratals meter med lämning efter lämning och vi tog i vanlig ordning kort som tokiga. Att vi emellanåt höll på att storkna i värmen försökte vi förtränga, jag hade åtminstone ett paraply att gå under, men ibland lånade jag ut det:

Och då hade vi inte kommit till amfiteatern än. Man fick spatsera fritt i gångarna i denna, och för 2000 år sedan kunde man konsten att bygga så man fick skugga och friska vindar! Det var annat än till och med Colosseum i Rom, där man bara fick titta ner på markplan. Och det var bara att spatsera runt utan vare sig guide eller några förbudsskyltar!

Efter detta försökte vi fylla på vattendepåerna – här måste jag flika in att jag när jag tillsammans med mitt förra resesällskap i maj i Italien klagade på värmen så var det ingenting mot detta, här är det en värme som ingen av oss varit i närheten av innan. Så nu undrar jag varför jag drar runt på 5 par långbyxor, 2 koftor o en jacka samt min obligatoriska sjal! Och så har jag fått en och annan gliring från Stefan, då jag vid packningstillfället hemma försökte förklara att i medelhavsområdet går man inte i shorts, bara i långbyxor. Som tur var var han lite olydig och tog med sig shorts ändå – till skillnad från Italien går alla här i shorts, T-shirts, tunna korta sommarklänningar och sådana helt anspråkslösa kläder.

Nåväl, därefter, med hjälp av vår välsignade gps letade vi oss fram till hotellet – det gick ganska smärtfritt men sedan fick vi åka runt på de smala, smala, högtrafikerade gatorna i trekvart innan vi hittade parkeringsplats! Hotellet heter Petit Palace, och ser på utsidan ut som ett palats, men är ett ”high-tech-hotell”, säger de själva i alla fall. I vilket fall är rummet ”petit”, man har toaletten på ena sidan och handfatet på andra sidan när man kommer in i hallen, och sedan är det bara en dubbelsäng o garderob. Men det är ljust i alla fall! På kvällen så trötta så vi bara stoppade i oss en hambugare och gick och lade oss och sov sju kvart i timmen.