Vi vaknade, öppnade balkongdörren och låg och beundrade utsikten…

innan vi gick till restaurangen och intog en makalöst fin frukost. Under tiden vi packade fick vi samtal från vår mor, vilket var trevligt! Sedan var det bara att få iväg gårdagens blogginlägg, och tvinga oss att åka iväg – Stefan fick jag närmast släpa iväg. Här kunde vi ha stannat länge!

300 euro fattigare gick färden först på motorväg, sedan åkte vi lite fel, vilket var tur för nu kom vi på vägar där vi återigen kom upp i bergen och hade därmed mer omväxlande landskap. Det är så fascinerande med alla olivträd, mil efter mil efter mil, planterade i helt raka rader vilket gör att det ger en rutnätseffekt så långt ögat kan nå.

Efter ett tag dök det upp berg som ser ut att vara helt av sand, och när vi närmade oss Guadix kom de… grottorna som invånarna bor i! Ofta är det bara en framsida som ser ut som hus, sedan är resten av huset ingröpt i berget, detta för att få svalka.

Ibland är det bara en öppning rakt in i berget utan husfasad. Jag såg ett program om detta på tv för flera år sedan men kunde inte ana att det var så vanligt förekommande!

Inne i Guadix försökte vi komma till grottmuseet (här behövs förtydligande, Guadix är en helt vanlig stad med helt vanliga hus också) men vi var framme klockan 14.05 och fem minuter tidigare hade det stängt för siesta. Det var bara att leta sig fram i rusningstrafiken (alla vill hem under siestan) och det resulterade i ännu en lyckosam felkörning. Vi kom av misstag in på en liten liten väg, och efter ett tag dök det upp en taverna där vi stannade för att äta. Vid sidan av den var en liten rostig skylt med hotellets namn. Glada hoppade vi in i bilen….och kom fram till en stängd grind! Bakom den såg vi en gropig sandväg som ledde till… ingenstans:

Vi bestämde oss för att äta i alla fall (tortilla och en tallrik med olika sorters skinka) och sedan var ovan nämnda grind faktiskt öppen. Och vi åkte mitt ut i ödemarken och sedan ner i ett bergsschakt! Den var kantad med husfasader som satt fast i berget, och efter mycket om och men hittade vi receptionen. Vi blev sedan visade till vårt boende – och det var ett riktigt äkta grotthus!

Vi visste att det skulle vara grottinspirerat men blev både lite tagna på sängen att det var så autentiskt:

Efter ca tio minuter var vi rastlösa och tog bilen och åkte runt lite och såg ännu fler grottbostäder, men eftersom vi bokstavligen bor i en grotta kändes inte museet så aktuellt längre. Efter matinköp till kvällsmat/frukost åkte vi tillbaka till vårt lite kalla, fuktiga krypin. Sannerligen, vilka kontraster det är på denna resa!

/Maria