Att gårdagens inlägg kommer först idag beror endast på en enda sak – jag var tvungen att vila nerverna, mina darrande fingrar klarade inte av att trycka på rätt tangenter. Vilken resa! ….men nu tar vi det hela från början:

Vi fick vår mest mediokra frukost hittills, den bestod endast av juice, kaffe och rostad macka med marmelad (första frukosten utan lufttorkad skinka!), och efter att ha tagit adjö av hotellet…

(glömde ta på utsikten så här kommer en hotellbild)

gav vi oss iväg till bilgaraget och hämtade bilen. Där bytte vi några ord med garagevakten som bara kan spanska men vi förstod varandra så bra redan dagen innan då vi visade vår parkeringsbot. Han och hans kollega illustrerade återigen ivrigt att vi skulle riva isär den, och sedan körde han ut bilen åt oss ur det supertrånga garaget. Det tackar vi för!

Första delen av vår färd gick mil efter mil genom landskap täckta av plast. Här odlas nämligen grönsaker året om i växthus men istället för glas är det vit plast som skydd. Kanske effektivt men definitivt inte vackert

Därefter började resan lodrätt uppåt i Sierra Nevada, ett bergsmassiv där Spaniens högsta berg finns. På slingrande smala vägar med djupa, djupa stup på ena sidan arbetade vi oss uppåt, och jag var konstant fullständigt livrädd, handtaget i dörren på min sida är alldeles sönderkramat. Ibland övervann jag rädslan för att försöka ta en bild för att ni skall förstå hur jag hade det men jag vet inte om de ger fullständig rättvisa eftersom jag bara vågade släppa handtaget när det händelsevis var ganska lugnt och vi garanterat inte mötte någon bil.

Stefan sa att jag skulle slappna av, men hur gör man det?

Vi stannade ibland för att se på utsikten som var bedårande men ofta fanns inte något stängsel så inte ens där kunde jag slappna av.

Åt gjorde vi förstås på resan, först i en dyster by med stängd arbetsförmedling som endast hade pannkakor fyllda med gammal ost och skinka att bjuda på – detta ställe vill vi helst glömma – men sedan kom vi till ett ställe som hade otroligt fin mat, så där 2000 m ö h. Stefan åt kanin och jag kyckling och vi fick en fräsch sallad till förrätt och en helt underbar maräng till kaffet. Här var det vandrare och turister och de sålde mattor och keramik så det var lite liv och rörelse.

Väl i Granada hittade vi till hotellet utan missöden och efter en kall dusch gav vi oss ut för att se på stan. Precis utanför dörren stod en hop-on-hop-off-buss och väntade så vi hoppade på den och så åkte den iväg, ungefär som en bara väntade på oss. Vi satt på övervåningen i blåsten (det är fortfarande konstant runt 30 grader här nere) och fick se Granada i solnedgångens sken. Fint!

När vi hoppat av efter att i princip ha åkt hela turen gick vi sakta genom stan. Stefan köpte en jättestor förskärare, annars stannade vi och tog lite tapas och öl innan vi gick och lade oss.

/Maria