Ronda – Jerez de la Frontera, 3 september

Vi vaknade upp till en klar himmel och en solbelyst tjurfäktningsarena utanför fönstret, tydligen en av Hemingways favoriter. Han bodde tidvis i Ronda och har tydligen sagt:

”… Nice promenades, good wine, excellent food, nothing to do…”

Enkel men god frukost och sen iväg.

Morronutsikt från hotellrummet i Ronda

 Väldigt kuperat landskap med vindlande vägar och mycket olika träd. Vi förstod av de skalade stammarna att de flesta var korkekar och stannade till vid en lummig lund en liten stund.

Jag sitter hellre här…

Vidare i bergen med fantastiska vyer och flera vita byar, pueblos blancos, på vägen. Vi bestämde oss för att lägga om rutten och iaf för tillfället skippa Gibraltar för att få lite mer tid i Jerez. Ytterligare ett riktigt fint hotell med stort rymligt rum. Denna gång med två bäddar, resans första, en liten soffgrupp och ett stort badrum med den eviga bidén som finns överallt. En dusch senare, pigga och fräscha, gav vi oss ut på stan som visade sig vara en ganska smutsig, sliten och folktom stad. För första gången fick man intrycket av ett delvis fattigt land, en hel del alkisar o dyl.

Efter att ha travat runt i jakt efter föda med ett humör fallande i takt med blodsockret, satte vi oss vid ett ställe på ett av torgen. Här tog vi våran första sherry.

Sherry i Jerez

 Härifrån gick vi till Gonzalez & Byass som tillverkar Tio Pepe och flera andra sorters sherry, brandy och vin. Intressant visning men jag uppskattar inte riktigt när jag skall få träffa grundaren eller nån annan mupp som är utklädd och talar till mig från en filmduk. Stora producenter är dessutom ganska självgoda vad gäller sina metoder.

Efter visningen var vi väldigt trötta och framförallt törstiga, enligt kartan vi fick i hotellet skulle det finnas en supermarket bara två kvarter bort, så vi gav oss iväg. Fanns det nån affär, jodå många, men ingen av dem hade något som ens liknade livsmedel. Det var bara att släpa oss tillbaka till hotellet. På väg upp till vårt rum stannade vi på mellanplanet och tog varsin isbit ur maskinen att suga på. Tur att vi inte träffade nån på vägen.

Tillbaka på rummet visade allas vår vän Google att det fanns ett Lidl bara tvåhundra meter från hotellet. Äntligen fick vi köpa lite större mängder vatten, lite kex och frukt.

Middagen åt vi i hotellbaren och den var väl god men inte något att skriva hem om, men nu ljuger jag ju för det är det jag sitter och gör, däremot var vinet riktigt gott, ett vitt vin från en lokal vingård.

Nu skall vi ner och äta frukost.

Vi skrivs och läses.

/S

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.